Infinitiv med och utan att

Ren infinitiv (utan att) används efter hjälpverb som ska, måste, böra, kunna, vilja, få, lär, må, torde samt efter verb som behöva, bruka, råka, tänka, ämna, tyckas, verka, förefalla, börja, sluta, försöka, hinna, våga, orka, slippa, låtsas. Infinitiv med att används när infinitiven bestämmer ett adjektiv, substantiv eller pronomen, eller efter preposition/partikel. Som subjekt eller objekt kan infinitiven ibland stå med eller utan att.

Jämför s-passiv och bli-passiv i presens och preteritum. Klicka på en cell för att se en exempelmening.

Ska/skulle och konditionalis

Ska + infinitiv uttrycker futurum. Skulle + infinitiv uttrycker futurum preteritum (framtid sett från dåtid). Konditionalis 1 (skulle + infinitiv) uttrycker något möjligt men osannolikt. Konditionalis 2 (skulle + ha + supinum) uttrycker något helt orealistiskt. Skulle används även i artighetsfraser.

Tempussystemet

Svenska tempus delas i ett presenssystem (presens, perfekt, futurum efter NU) och ett preteritumsystem (preteritum, pluskvamperfekt, futurum preteritum efter DÅ). Man blandar inte gärna tempus från de olika systemen. Framtid kan uttryckas med presens + tidpunkt, ska + infinitiv, tänker/ämnar + infinitiv, eller kommer att + infinitiv (objektivt, prognos).

Partikelverb

Ett partikelverb består av ett enkelt verb + en betonad partikel (adverb eller preposition) som ändrar verbets betydelse. Partikeln placeras efter det sista verbet i en verbkedja och före eller efter reflexivt pronomen. I formellt språk kan partikelverbet ersättas av ett sammansatt verb med omvänd ordning (t.ex. räkna av → avräkna). Ibland har de samma betydelse, ibland har det sammansatta verbet mer abstrakt betydelse, och ibland har de helt olika betydelser.

Perfekt particip

Perfekt particip bildas av supinumstammen och böjs som ett adjektiv (en/ett/plural). Pluralformen fungerar som bestämd form i singular och plural. Vid partikelverb sätts partikeln först: delat in → indelad. Perfekt particip kompareras med mer och mest.

Presens particip

Presens particip slutar på -ande (verb med infinitiv på -a) eller -ende (övriga). Vid partikelverb sätts partikeln först: kvarstå → kvarstående. Presens particip kompareras med mer och mest. Som substantiv böjs personord som en-ord (en ordförande, ordföranden) och sakord som ett-ord (ett meddelande, meddelandet).

Passiv konstruktion

Passiv bildas antingen med s-passiv (lägg till -s, i presens försvinner -r och ofta -e) eller med bli + perfekt particip. S-passiv är vanligare i formellt skriftspråk, tidningstexter och instruktioner. Bli-passiv är vanligare i talspråk. Jämför bli (pågående handling) med vara (avslutad handling) + perfekt particip. Se Ordföljd för placering av verb i passiv konstruktion.

Transitiva/intransitiva verb, deponens och reciproka verb

Transitiva verb kan ha objekt; intransitiva kan normalt inte det. Svenska har många transitiv/intransitiv-par: lägga/ligga, ställa/stå, sätta/sitta, väcka/vakna. Deponens är verb som alltid slutar på -s men har aktiv betydelse: andas, minnas, finnas, hoppas, lyckas. Reciproka verb bildas med -s och betyder "varandra" (subjektet måste vara i plural): träffas, mötas, slåss. Vissa transitiva verb med -s blir intransitiva och uttrycker vana: Hunden bits (= brukar bita).